﻿global metapost
högsta.Id 0

metapost
Status publicerad
Källid 429
Titel Ordlista
Titel.kortform Ordlista
Titel.dokumentnr
Titel.överordnad
Utgivningsår 2009
Utgåvenr
Ställe
ISBN-kod
ISSN-kod
Bakgrund I den här ordlistan finns samlat några av de ord som ofta förekommer i rapporter och andra texter från Brottsförebyggande rådet, Brå.
SAB-kod
Utgivare.1.urspr.organisation Brottsförebyggande rådet, Brå
Utgivare.2.nu.organisation
Klassifikationssystem.1.namn
Klassifikationssystem.1.kortnamn
Klassifikationssystem.1.url
Klassifikationssystem.1.beskrivning
Tolka.OKGR-märkning baraOmInteOrdklassSjälvklar
Tolka.skillnadTermSynonym.förvalt troligenIngenSkillnad
Tolka.skillnadTermSynonym.sv troligenIngenSkillnad

svTE antalsräkning av brott
svFK I statistiken över anmälda brott redovisas det sammanlagda antalet brott som registrerats i polisanmälningarna. Varje anmälan kan innehålla en eller flera brottstyper som i sig kan bestå av ett eller flera brott. Särskilda regler finns för hur polisen redovisar brotten. Nedan visas två exempel på olika sätt att räkna brott:
   Misshandel. Varje misshandelstillfälle räknas som ett misshandelsbrott även om flera tillfällen anmäls och registreras på en och samma anmälan.
   Ofredande genom en serie telefonpåringningar under en eller flera dagar räknas som ett brott om de anmäls och registreras på en och samma anmälan.

svTE brottsdeltagande
svDF en skäligen misstänkt persons deltagande i ett visst brott
svAN Om en person begått ett brott räknas det som ett brottsdeltagande. Om två personer tillsammans begått fem brott räknas det som tio brottsdeltaganden, det vill säga ett brottsdeltagande per person och tillfälle. Enbart de brottsdeltaganden som fått ett ”klarläggande” efter det att polisen eller åklagaren avslutat utredningen räknas med i statistiken.

svTE brottsstatistik
svFK Här ingår uppgifter om brott som kommit till polisens, åklagarens och tullens kännedom (anmälda brott), brott som klarats upp (uppklarade brott) samt straffmyndiga personer som skäligen kan misstänkas för brott (misstänkta personer) och brottsdeltaganden.

svTE brottstyp
svSYTE brottskategori
svDF brott av liknande slag, till exempel stöldbrott, våldsbrott och narkotikabrott

svTE bruttoberäkning
svFK Bruttoberäkning används i statistiken över återfall i brott för att beräkna en ingångspopulation för vilken återfall i brott studeras. Vid en bruttoberäkning räknas varje gång en person lagförs för brott under ett visst kalenderår (ingångsperiod). I de fall en person lagförs till exempel tre gånger under ett och samma år räknas således samtliga dessa tre lagföringar som ingångslagföringar det vill säga utgör tre element i ingångspopulationen. Alla lagföringar som kommer efter en ingångslagföring under en uppföljningsperiod för en viss person betraktas som återfall men kan även betraktas som nya ingångslagföringar om de inträffar under ingångsperioden. Personerna bruttoräknas således för varje uppföljningsperiod.

svTE buffertår
svFK Varje uppföljningsperiod följs av två buffertår under vilka nya lagföringar (lagföringar som omfattar brott begångna under uppföljningsperioden) kan komma. Buffertåren är också individuella.

svTE dold brottslighet
svDF brott som inte kommer till polisens kännedom och som därför inte registreras
svRETE synlig brottslighet

svTE faktisk brottslighet
svFK Omfattar alla brott, både de dolda och de synliga. Av teoretiska och praktiska skäl kan storleken på den faktiska brottsligheten aldrig anges exakt.

svTE fall
svFK Vid en och samma polisanmälan kan en eller flera brottstyper/brottskoder registreras. Antalet fall avser antalet registrerade brottstyper/brottskoder. Varje fall kan innehålla ett eller flera brott. 
svEX I en och samma polisanmälan rapporteras misshandel som ägt rum vid tre olika preciserade tillfällen. Detta redovisas som tre brott, men som ett fall i statistiken. Skulle man dessutom anmäla olaga hot vid samma anmälningstillfälle redovisas detta i statistiken som två fall. I statistiken över anmälda brott redovisas nästan alltid antal brott.

svTE huvudbrott
svFK En person kan lagföras för flera brott i en lagföring. I statistiken redovisas dock endast det brott som har det strängaste straffet i straffskalan, det så kallade huvudbrottet. Detta innebär att statistiken ger en underredovisning av flertalet brott, framförallt av de mer lindriga brotten. För huvuddelen av dessa fall utdöms en gemensam påföljd för samtliga brott. Endast i ett fåtal fall finns referenser som pekar ut vilket brott som lett till vilken påföljd. Vanligtvis kan man således inte avgöra vilken påföljd som utdömts för ett enskilt brott. För att man i statistiken ska kunna redovisa påföljden efter brott används huvudbrotts- och huvudpåföljdsprincipen.
   Som huvudbrott väljs det brott i en lagföring som har den strängaste straffskalan. Om två brott har samma straffskala väljs slumpmässigt ett av brotten som huvudbrott. Huvudbrottsprincipen innebär att redovisningen av antalet personer lagförda för en enskild brottstyp är en minimiskattning. De brott som har ett lågt straffvärde och ofta begås i samband med andra brott och därmed sällan kategoriseras som huvudbrott, blir underrepresenterade i statistiken.

svTE huvudpåföljd
svFK På liknande sätt som för brotten (se huvudbrott), kan flera påföljder utdömas för ett brott. Som regel väljs den strängaste påföljden i domen som huvudpåföljd. Påföljderna rangordnas efter grad av ingripande med fängelse först och påföljd eftergiven sist. I de fall där referenser förekommer mellan brotten och påföljderna, väljs den påföljd som huvudbrottet lett till, även om det finns en annan, mer ingripande påföljd i domen.
svRETE huvudbrott

svTE ingångsperiod
svFK En period som motsvarar ett kalenderår (från och med den 1 januari till och med den 31 december) för vilket en ingångspopulation beräknas och som ska följas upp med avseende på eventuellt återfall i brott.

svTE ingångspopulation
svDF personer som lagförts för brott under ett visst kalenderår (ingångsperiod), och som följs upp med avseende på eventuellt återfall i brott inom ett respektive tre år
svAN Ingångspopulationen beräknas netto eller brutto med utgångspunkt i ingångslagföringen. Alla personer som räknas in i ingångspopulationen är straffmyndiga vid datumet för lagföringen. Någon korrigering för dödsfall eller utvandring görs inte. Inte heller görs någon korrigering för personer som under uppföljningsperioden sitter i fängelse.

svTE kohortstatistik
svFK Statistik över kriminaliteten inom olika årskullar. Kohortstatistik definieras inte som officiell statistik.

svTE kriminalstatistik
svFK Ett samlingsbegrepp för brottsstatistik, lagföringsstatistik, kriminalvårdsstatistik och återfallsstatistik.

svTE lagförda personer
svUPTE bruttoredovisning
svUPTE lagföringsbeslut
svFK Begreppet lagförd person innebär i statistiken förenklat någon som har förklarats skyldig till brott i domstol eller genom s.k. lagföringsbeslut utanför domstol. En och samma person redovisas i statistiken för varje enskilt lagföringsbeslut som denne erhållit under ett kalenderår (s.k. bruttoredovisning). Om flera personer ingår i samma dom redovisas varje enskild person separat i statistiken.
svRETE lagföring

svTE lagföring
svFK Begreppet (i Brå:s officiella statistik) lagföring innebär förenklat att en person har förklarats skyldig till ett brott.
   Detta kan ske genom att en åklagare meddelar åtalsunderlåtelse eller utfärdar ett strafföreläggande som godkänns av personen eller att personen fälls i domstol (fällande dom). Även ordningsbot utfärdad av polis eller tull omfattas av lagföringsbegreppet. Denna statistik redovisas dock separat. En person kan förekomma i statistiken flera gånger under samma år om personen lagförts vid flera tillfällen under året (bruttoredovisning). Om flera personer ingår i samma lagföring redovisas varje person som en enhet för sig.

svTE misstänkt person
svFK När begreppet används i statistiken innebär det en straffmyndig person (15 år eller äldre) som av polis eller åklagare anses skäligen misstänkt och att brottsmisstanken kvarstår efter avslutad utredning.

svTE mörkertal
svFK Mörkertalet anger relationen mellan det faktiska antalet brott och det synliga eller anmälda antalet brott. Om t.ex. mörkertalet är 1, anmäls alla begångna brott. Om mörkertalet är 2, är det faktiska antalet brott dubbelt så stort som det synliga antalet brott.

svTE nettoberäkning
svFK Nettoberäkning används i statistiken över återfall i brott för att beräkna en ingångspopulation för vilken återfall i brott ska studeras. Vid en nettoberäkning räknas en person som lagförs för brott endast en gång under ett visst kalenderår (ingångsperiod). I de fall en person lagförts mer än en gång under ett och samma år räknas således endast den första lagföringen under året in i ingångspopulationen. De övriga lagföringar som skett under ingångsperioden räknas då enbart som ett återfall. Personerna nettoräknas således för varje uppföljningsperiod.
svRETE ingångsperiod

svTE nettoredovisning
svFK En person förekommer endast en gång i statistiken oavsett hur många gånger personen varit misstänkt eller lagförts under året.

svTE offerundersökning
svFK I offerundersökningar ställs frågan om man varit utsatt för brott under en viss tidsperiod.

svTE officiell statistik
svDF sådan statistik, som regleras i lagen (2001:99) och förordningen (2001:100) om den officiella statistiken
svAN Statistiken ska framställas av en myndighet enligt regeringens föreskrifter.

svTE ouppklarade brott
svFK Brott betecknas som ouppklarade om åklagare eller polis beslutat att inte inleda eller lägger ned utredningen på grund av att
   • det inte finns någon misstänkt person och att ”spaningsuppslag saknas”,
   • spaningar inte leder till något resultat,
   • det, trots utredning, inte kan styrkas att den skäligen misstänkte begått brottet,
   • utredningen visar att den skäligen misstänkte är oskyldig.
   I statistiken redovisas de två senare punkterna (brott kan ej styrkas och misstänkt oskyldig).

svTE personuppklaring
svUPTE personuppklarat[personuppklarade] brott
svFK Personuppklarade brott är den gemensamma benämningen på de brott för vilka beslutats om åtal, utfärdats strafföreläggande eller meddelats åtalsunderlåtelse. Personuppklaring innebär att en person har bundits till brottet. Personen har vid avslutad utredning bedömts som skäligen misstänkt, men ännu inte lagförts.

svTE personuppklaringsprocent
svDF antalet personuppklarade brott under det aktuella året dividerat med antalet brott som anmälts samma år angivet i procent

svTE referenser
svFK När skilda påföljder utdöms för olika brott anger referenserna vilket brott som är kopplat till vilken påföljd.

svTE registrerad brottslighet
svSYTE anmäld brottslighet
svDF brott som kommit till polisens, åklagarens och tullens kännedom och registrerats
svRETE dold brottslighet

svTE rättsstatistik
svFK Ett samlingsbegrepp för kriminalstatistik och domstolsstatistik.

svTE självdeklarationsundersökningar
svFK I sådana undersökningar ställs frågan om man själv begått brott under en viss tidsperiod.

svTE synlig brottslighet
svFK Ungefär detsamma som registrerad brottslighet och anmäld brottslighet.
svRETE dold brottslighet, registrerad brottslighet

svTE teknisk uppklaring
svFK De brott som klarats upp på annat sätt än genom personuppklaring (se definition ovan) definieras som tekniskt uppklarade. Exempel på teknisk uppklaring är när en förundersökning lagts ned (eller inte påbörjats) med beslutsgrunden gärningen ej brott, brott kan ej styrkas, misstänkt minderårig (under 15 år), brottet preskriberat eller andra anledningar.

svTE tillgreppsbrott
svSYTE stöldbrott
svAN Begreppet stöldbrott används bland annat i statistiken som synonym till begreppet tillgreppsbrott.

svTE uppföljningsperiod
svDF den period under vilken ingångspopulationen följs upp med avseende på nya brott
svAN En uppföljningsperiod i statistiken över återfall i brott är ett respektive tre år som har samma startdatum som datum för ingångslagföringen. Uppföljningsperioden räknas från och med beslutsdatumet för ingångslagföringen och är således individuell för varje person.

svTE uppklarade brott
svDF brott som, av polis, tull och åklagare, anses ha fått ett ”polisiärt” klarläggande
svAN Termen innebär inte att någon dömts för brottet. Ett brott kan alltså redovisas som uppklarat även om den åtalade frikänts vid en rättegång. De vanligaste besluten (uppklaringsgrunderna), som innebär att brott redovisas i statistiken som uppklarade brott:
   Personuppklarade brott
   • att åtal väcks
   • att strafföreläggande utfärdas
   • att åtalsunderlåtelse meddelas
   Tekniskt uppklarade brott
   • att det, utan att någon person skäligen misstänks, inte kan styrkas att ett brott begåtts
   • att den anmälda gärningen inte bedöms vara brott
   • att den misstänkta personen är minderårig (under 15 år).

svTE uppklaringsprocent
svDF antal brott uppklarade under ett år (anmälda samma år eller tidigare) i procent av antal anmälda brott samma år
svAN Eftersom brotten inte alltid klaras upp samma år som de anmäls kan det under ett år klaras upp fler brott än vad som anmäls. Uppklaringsprocenten blir då högre än 100 procent. Detta är speciellt vanligt vid brottskategorier som har ett litet antal anmälda brott och vid seriebrott, det vill säga fall där flera brott av samma typ anmälts vid samma anmälningstillfälle. På motsvarande sätt kan uppklaringsprocenten vara extremt låg ett visst år om antalet anmälda brott är ovanligt högt och de inte klaras upp inom året.

svTE våldsbrott
svFK Det finns olika definitioner på våldsbrott. I vissa definitioner inkluderas enbart mord, dråp och misshandel. Andra definitioner innefattar även brottstyperna våldtäkt, rån och våld mot tjänsteman.

svTE ålder
svFK I statistiken över personer misstänkta för brott och brottsdeltaganden avses den ålder den misstänkte hade vid tiden för det första brottet, som personen misstänkts för under den aktuella statistikperioden. I statistiken över personer lagförda för brott avses åldern vid tiden då domstolen eller åklagaren beslutade om lagföring. I kriminalvårdsstatistiken avses åldern då anstaltsvistelsen eller övervakningen påbörjades eller tidpunkten för mättillfället (1 oktober). I återfallsstatistiken avses åldern vid ingångslagföringen.

svTE återfall
svFK En person som fått en påföljd (eller åtalsunderlåtelse) och lagförs för ett nytt brott inom en viss tidsperiod sägs återfalla i brottslighet. Man brukar ange hur många procent av en viss grupp som återfallit (återfallsandelen, återfallsprocent, återfallsfrekvens).
